25. Eminem (med Rihanna) – Love The Way You Lie

Efter den genombleka Relapse var Eminem tillbaka med ett hyggligt album som åtminstone innehöll tre riktigt bra låtar.

Eminem och Rihannas röster passar perfekt ihop, och skapar en lika drömsk som hotfull stämning.

24. Tove Styrke – Love You and Leave You

Trots skivindustrins track record att förstöra unga talanger hade jag höga förväntningar på Tove Styrkes första skiva. Men att den skulle bli så smakfull och medryckande; det hade jag inte vågat hoppas.

Tove glider avslappnat in i rollen som Robyn och Lykke Lis lillasyster och levererar med…

Plats 5: Robyn– Body Talk Pt. 1

http://theleorioshow.files.wordpress.com/2010/12/5.jpg

Fem år är en lång tid att vänta på en skiva. Speciellt när föregångaren var en sådan omskakade och spännande platta som Robyn, där hon helt och hållet återskapade sin musikaliska identitet.

Men i våras dök de äntligen upp, de nya låtarna, en efter en slog de ner på Spotify, och det var inga dåliga bomber som briserade, utan några av årets bästa låtar: Fembot, Dancehall Queen, Dancing on My Own och None of Dem.

Det kändes som om Body Talk skulle bli världens bästa skiva, eller snarare skivor, då det…

Plats 10: Anna Von Hausswolff: Singing From the Grave

http://theleorioshow.files.wordpress.com/2010/12/10-kopia.jpg

Sverige har i årtionden lidit brist på framstående kvinnliga singer-songwriters. Det var bara varit män, män och åter män. Men de senaste åren har något hänt, och vare sig det är gitarr, piano eller datorer som ligger grund till musiken är det inte vårt att hitta intressanta kvinnliga röster.

Och nog har Anna Von Hausswolff rösten, en skarp drömsk stämma, som med ett involverande pianospel bygger upp till en stämningsfull, dramatisk och närmast hypnotisk musikresa.

Singing From the Grave är en skön, oroande skiva som växer och växer.

Plats…

Har äntligen skaffat Spofify Premium. Inte en dag för tidigt kan tyckas. Skönt att slippa den hemska reklamen och bara kunna sjunka ner i musiken…

25. - [track artist=]Halleluja!
24. Thåström - Axel Landquists park
23. Kjell Höglund - Men Bara Om Min Älskade Väntar
22. Annika Norlin - Jag vill inte suddas ut
21. White Lies - Farewell To The Fairground
20. Christopher Sander - Fattig bonddräng
19. Thåström - Kort biografi med litet testamente
18. Promoe - Svennebanan
17. Lars Winnerbäck - Jag får liksom ingen ordning
16. Julian Casablancas - 11th Dimension
15. Kent - Töntarna
14. Deportees - Under The Pavement - The Beach
13. Markus Krunegård - Prinsessan av Peking
12. Markus Krunegård - Barn från rödastan
11. Jonathan Johansson…

Plats 1: - [album artist=]Tomhet, Idel Tomhet

Tomhet, Idel Tomhet uppfyller alla förhoppningar jag haft sedan gruppens debutalbum. På gruppens två första skivor exploderade de i enskilda låtar, men äntligen får de till ett helgjutet album, som slår mig med full kraft.
Och det låter precis så sagolikt som jag hoppades.

Tomhet, Idel Tomhet är en vacker, dyster, magisk och drömsk skiva, utan en död sekund. Med avslappnad pretention och dramatik, bitvis underfundigt komiska texter, Christopher Sanders härliga röst och sköna fraseringar, och en postpostpunkaktig ljudbild av finaste märke sätter lyssningen mig i ett explosivt känslotillstånd av nyförälskelse och mörk…

Plats 2: Kent - Röd

Kent har varit ett favoritband sedan slutet av 90-talet och varje nytt album är en stor händelse, inte minst för att man aldrig riktigt vet vad man får, förutom att de aldrig sviker med kvalitén. På en lista över 00-tales bästa skivor är alla Kents fyra skivor givna kandidater.

Röd bryter inte mönstret. Skivan fortsätter den elektroniska utvecklingen som påbörjade med föregångaren Tillbaka Till Samtiden. Kent har närmast blivit ett nytt band, och även om inte Röd känns lika stark som deras senaste skivor är den fräsch och spännande.

Att ge någon fullödig analys av…

Plats 3: Jonathan Johansson - En Hand I Himlen

Att musik bara är text och melodi, och att produktionen är något nödvändigt ont, som helt står i skuggan, motbevisar Jonathan Johansson på sitt andra album. Han hade kunnat bli ännu en tråkig gitarrplinkande singer-songwriter, men istället bjuder han å en musik där ord, melodi och arrangemang bildar en helig treenighet.

I titelspåret går det inte säga om det inte den drömlika sången, den fina texten, den ljuva melodin, den galet medryckande rytmen eller den underbara ljudbilden som skapar den magin som får mig att sväva fritt - det är helheten…

Plats 4: Markus Krunegård - Lev Som En Gris Dö Som En Hund

Få skivor har gjort mig lika kluven som Markus Krunegårds debutalbum Markusevangeliet. Ett starkt gillande slogs bort av ett påtagligt obehag, och till sist blev det mest bara förvirring.

Men Markus Krunegårds dubbelgiv Lev Som En Gris Dö Som En Hund / Prinsen Av Peking får mig enbart väl till mods. Vad det än var i den första skivan jag inte gillade är det borta, och jag flyter oreserverat in i Krunegård märkliga musikaliska universum.

Trots att bästa låten Hela Livet Var Ett Disco finns med på…

Plats 5: Deportees - Under The Pavement -The Beach

Min oinsatta uppfattning om Deportees var att det var ett typiskt svenskt pop/rockband; inte speciellt bra, inte direkt dåliga.
Men då hade jag inte hört Under The Pavement - The Beach.

Det som framför allt kännetecknar 2009 års femte bästa skiva är varken de fina texterna, de klara melodierna, de medryckande stämningsskiftena eller den sköna produktionen, men den rena lycka som lyssningen ger mig. Inte sedan Håkan Hellströms För En Lång Lång Tid har musik fått mig på så gott humör.
Inget ont om sockrig poplycka som försvinner när låten tar…