Blog

http://www.nomusicday.com/

Just a reminder. Today it's one month left. As I said last year, No Music Day is all about love, not ascetism. Of course it's provocative to lots of people (I even provoke myself), but just like last time it could be seen as a way to reflect over what we want with music, and even what we mean with the word "music".
Oh, and there's a Facebook event as well. Invite your friends. Or, if you don't like the concept, organize counter-events.



No hymns will be sung.

No records will be played.

iPods will be left at home.

Rock bands will not rock.

Conductors will not take the podium.

Decks will not spin.

The needle will not drop.

The piano lid will not be lifted.

Films will have no soundtrack.

Jingles will not jangle.

Milkmen will not whistle.

Choirboys will shut their mouths.

Recording studios will not roll.

Mc’s will not pass the mic.

Brass band practice will be postponed.

The strings will not serenade.

Plectrums will not pluck.

Record shops will be closed all day.

And you will not take part in any sort of music whatsoever.

Then you will decide what you want from music.

To be performed on No Music Day; 21st of November, every year.

Visit www.nomusicday.com and register the fact that you will be performing this score.

En fullständigt subjektiv topplista över en makalös musiksommar.
Här är det ögonblick och händelser som står i centrum, inte band eller låtar.
Bara ett exempel har valts från varje festival.


1. Soluppgång söndag morgon vid Happynovisad-scenen på gigantiska Exit-festivalen i Novi Sad. Ed Rush & Optical spelade d'n'b. 15 juli.

2. Åttatimmarjammet vid Svinesund, där vi var uppemot 50 personer varav åtminstone hälften av oss från och till spelade på allehanda instrument. Svårbeskrivligt. 18 augusti.

3. Vårt gästspelande på scen med vännerna i Patrask, som skedde ett par gånger under Visby medeltidsvecka. Svettigt och högljutt. 6 augusti.

4. Mylla-spelningen på festen i Vinterviken. Ja, detta överträffade även Bo Hansson samma kväll. 25 augusti.

5. Flera timmar av dubstep i Camp303-tältet på Norbergfestivalen. Trickykid, L-wiz och Gena DJ:ade. 27 juli.

6. Timbuktu på Hultsfredsfestivalen. Överväldigande avslutning. 14 juni.

7. Icke-musiken i Fallmossen. Vi lyssnade inte på någon musik alls under tiden där! 26 juli.

8. Den korta stunden av galet bra dansmusik ute vid Flatenbadet (där musiken kanske annars inte var mycket att hurra för). Tror det var Psilodump som tog över en stund. 4 augusti.

9. The Tough Alliance i hörlurarna under en tågfärd ner genom södra Frankrike. 19 juli.

10. Bro bro breja kring stången, midsommarafton på Öland. 22 juni.

11. Jeff Mills allra sista kvart på Electromind-festivalen i Montpellier. Efter nästan två timmars kylig Detroitminimalism släppte han till sist loss en väl avvägd men delikat portion Underground Resistance-lekfullhet. 21 juli

12. Skinnarviksberget Ortonox Massive – ett tjog unga vuxna, en varm kväll, några påsar öl och ett bilbatteridrivet ljudsystem med elektronisk musik och talsyntesad omniHAL! 1 augusti.

Magi! Vad ska man säga? Nej, det mesta går inte att säga. Allt vävs in i allt, och med den samling människor som kom till Vinterviken igår är det omöjligt att förklara vad som hände utan att skena iväg i summer of love-hymner.
Så jag nöjer mig med att dels påpeka att en del fotografier finns här, dels gå igenom Vinterviksfestens spellista.

Kom försent till Anna Järvinen och större delen av Lasse Fabel.
Bernadotte körde en kraftigt krautinspirerad pryl som var en aning trevande till en början, men växte till mäktig styrka mot det minimalistiska slutet. Här blev det också uppenbart vilken makalös plats festivalen hölls på, när vindbyarna slet tag i de aspträd som inringade scenen och skapade vågor av glitter och brus.
Trummor & Orgel feat. Ebbot Lundberg fick allt fler sittande att ställa sig upp och gungande lapa kvällssol. Har tidigare stött på Ebbot-projekt som känts en smula krystade, men detta köper jag rakt av – den mycket stora mannen var i sitt esse.
Om Jan Hammarlund känns svårt att säga annat än att, eh... man vet vad man får, hans vibrato funkar åtminstone, och han verkar tydligen vara att betrakta som närmast ett inventarium i Vinterviken. Särskilt mycket koppling till övriga musiken går egentligen inte att hitta.

Life on Earth! Yes! Nedåtgående solen hade lagt sig i sin allra varmaste vinkel. Tias tillbad den i tajt samspel med övriga bandet. En makalöst bra spelning!
Turid ligger i en klass ovanför Jan Hammarlund. Timid är bara förnamnet på hennes scenstil, men musiken fick med sig folk. Vilket jag inte tror man kan säga om spelningen med Mecki Mark Men, som visserligen påstås ha inletts med lite okej funk, men snabbt urartade till intetsägande gubb-blues.

Mylla var taggade som sällan förr, vilket inte betyder lite utan betydeer att de på scen och vi framför scen hade förbannat kul. Själv utnämner jag detta till bästa spelningen i Vinterviken, om än under protester från Mylla-medlemmarna själva som peppade på ännu mer när det därefter var dags för Bo Hansson att gå på, assisterad av Orgel & Trummor (som inte är att förväxla med det band med omvänt namn som tidigare under dagen spelat med Ebbot – tvärtom sägs det råda fet beef mellan de bägge ensemblerna!). Ärligt talat spelade Bo Hansson under långa stunder i stort sett ingenting, utan nöjde sig med att lägga ett ackord och leende överse hur den yngre generationen lät fingrarna kila över klaviaturen. Men det var ändå Bo Hanssons spelning. Lord Of The Rings-pärlorna, dessa unika melodier, slog an strängar av rent magisk hänförelse. Publiken i extas. Större delen av den effektiva speltiden var det visserligen Bo-ogie-woogie-Hansson som gick loss i ändlösa jam. Ärligt talat är den prylen inte lika bra. Men att räkna effektiv speltid vore å andra sidan genuint omusikaliskt, så det finns inget skäl att gnälla på den saken när en massa folk upplevde finalen som sommarens bästa spelning.

För egen del kom höjdpunkten med Mylla, som ju för övrigt (till slut!) släppte sitt fenomenala album lagom till Vinterviken. Check it out.

Som bonus finns redan en video från deras spelning:

Onekligen blir helgen som kommer den stora finalen för den vidunderliga summer of love 2007 och dess alla magiska musikögonblick.
Främst förstås gratisfestivalen i Vinterviken med Mylla, Bo Hansson och av allt att döma enorm uppslutning av paleo-, neo-, post- och digitalhippies.
Sistnämnda kategori tänkte köra en uppvärmning på fredag, genom att åter släpa ut Ortonox soundsystem på en högt och/eller lågt belägen plats i det fria. Hojta till, den som vill joina.

Tidigt i måndags morse återvände vi till Visby – Joel, Jon och jag – till den medeltidsvecka där vi varje sommar under det tidiga 00-talet återkom för att spela med vår numera relativt vilande ensemble Vox Vulgaris. Att komma tillbaka i denna konstellation kändes rätt stort, det ska sägas. Resan kom att vara i nästan fyra dygn, lite längre än planerat (Joel lämnade dock Visby tidigare, och andra vänner är fortfarande kvar där, i skrivande stund.)

Måndagen blev en mycket lång och intensiv dag, vars alla vändor varken kan eller ska återges här. Strax efter skymningen trillade vi in på trädgårdskrogen Bittra Bävern (eller hette den kanske Ilskne Ibsen?), där våra musikervänner Patrask från Falun just var på väg upp på scen för sitt andra set. Hastigt och lustigt blev jag och Jon uppslitna och förvandlades till oförberedda gästartister. Att få apa sig på scen och tuta sig andfådd tillsammans med gäng som dessa, framför en alldeles vild publik (som Joel eggade till helt vansinniga röjnivåer), det är en kick som jag omöjligen kan tänka mig att avstå från helt, även om det räcker med några gånger per år och även om ens personliga musikaliska insats blir ganska marginell och tidvis medioker. Kvällen fortsatte sedan ett bra tag till.

Tisdagen blev lång den med, på delvis andra sätt. Såg större delen av den improviserade och alltid välbesökta föreställningen med gycklargruppen Jauvet – ett annat gammalt gäng vänner och kollegor från vår tid som mer aktiva medeltidsmusiker – och blev djupt imponerad över hur de inte bara håller ställningarna, utan tvärtom bara blir bättre år för år. De hade kunnat hålla sig till säkra kort, men väljer att "balansera på knivseggen" (som Niki uttryckte det) genom att hela tiden leda in handlingarna (remixer på välkända sagor) på slumpmässiga spår, som rids ut i typ dubbelt South Park-tempo.
I trädgården ovanför hittade vi sedan ytterligare ett gäng musikerkollegor, som vi spelat en hel del med under åren: hamburgska Poeta Magica, Holger och Fredrike Funke med skiftande medmusiker. Vi snackar om tyskar som älskar Sverige ungefär lika mycket som de vurmar för hednisk naturmystik, saker som i varierande grad framkommer i deras musik som aldrig gjort anspråk på medeltida tidstrogenhet. Årets upplaga av Poeta utgick i mycket från vackra svenska folklåtar med effektfulla speltekniker på elförstärkt nyckelharpa, och det mesta lät hemskt bra – både när vi hängde i deras trädgård, och när vi var förbi deras ruinkonsert senare på kvällen.
Patrask hade ett hektiskt spelschema, som på tisdagen kulminerade med en spelning på Effes, sunkhaket som vi en gång var på väg att rasera när folkmassan hoppade så hårt att golvbalkarna tydligen börjat vaja. Alltid är det lika svettigt, men sällan har en spelning där låtit så här bra. Patrask har blivit bättre år för år, men deras senaste album "ÖS" är i en ny klass. Trestämmigt blås och brutna beats, till max. Egna beskrivningen uttrycker det väl: Medeltida glamrock med stenhårda balkanbeats. Så var de också glamrocksminkade!
Även här hoppade vi framemot slutet upp som gästartisterna från det där bandet som innan de började glida iväg mot medeltida krautrock satte visst avtryck med låtar som Rokatanc. Känslan av att än en gång få blåsa sig utmattad till den på Effes går att leva på ett tag.
(Efteråt hittade vi några armenier som började sjunga sköna armenska sånger och var intresserade av våra instrument, så vi började dra på en efterfest, som dock visade sig ligga långt utanför staden samt förutsätta eld och grillning av gris, ett något för stort projekt klockan fyra på natten, så vi lommade tillbaka, hyfsat utmanade...)

Onsdagen hade inget spelande inplanerat, även om det jammades en del i anslutning till den återkommande eldshowen med Västeråsgruppen Trix, där Patrask än en gång stod för musiken. Publikmängden i Nordergravar var enorm, vi talar tusentals personer samlade till medeltidsveckans kanske mest sympatiska arrangemang: helt gratis, och arrangerat helt autonomt från den officiella festivalen. Och vad man än tycker om de horder av eldsprutare som lattjar bakom var och varannan buske, så höll detta förstås en helt annan klass, inte minst koreografiskt. (Själv avvek jag, rusade till färjeterminalen och bokade om våra hembiljetter – ett dygn till!)
Resten av natten hamnar utanför denna nedteckning.

Torsdagens stora attraktion var en befriande omedeltida föreställning, på Romateatern: Lars Noréns föreställning av Shakespeares tragedi Hamlet. Utomhus, i en ruin, under tre timmar, medan solen gick ned, efter en mastig picknick i närheten. Wow.
En saftig bonus som låg långt utanför den ursprungsplan som egentligen hade inkluderat en dubstep-klubb i Stockholm denna kväll. En perfekt avslutning som knöt ihop säcken genom ett märkligt sammanträffande – allra först när vi anlänt till Visby hade vi nämligen läst och diskuterat en kort passage i Nietzsches Tragedins födelse, som diskuterar just innebörden i Hamlet!
(Där nämns även att den dionysiska upplevelsen även medför "ett letargiskt element" – jotack, det känns i kroppens alla muskler idag!)

Faktum är att Vox Vulgaris börjat odla planer på att återvända nästa år, men inte längre som rent musikprojekt, utan som ... gesamtkunstwerk!

Rent musikaliskt är det idag utan tvekan Patrask som regerar medeltidsveckan. Deras nya skiva är som sagt fenomenal. (Något säger mig att den mycket snart kommer finnas på fildelningsnätverk nära dig...)

Just ja, fick visst även en annan konceptskiva i min hand, av helt annat slag, från det fulla kristna rollspelsgäng som kallar sig "Wisby pirater". Deras nya grej, utöver den antitidstrogna piratstilen, är visst en teori om att medeltidsveckan egentligen handlar om det gamla Egypten, och att det under ringmuren finns en stor pyramid...
Nog är Medeltidsveckan en väldigt, väldigt udda typ av festival, på ett sätt som nog knappast kan förstås av den som inte – på gott och ont – utsatt sig för den.

One Wednesday, which happened to be the first day of August the legendary summer of 2007 (which, according to some, might be absurdly prolonged), the #dh crew decided to get together the soundsystem recently used at the Ortonox camp at the Norberg festival, and take it to a park to boost some bass.
Location was, through the IRC protocol, set to Skinnarviksberget, inner city Stockholms highest point with tremendous views over the water and the rest of the city, and loads of teenagers climbing at a huge antenna.

Fire was built, drinks were consumed, and the soundsystem ruled the mountain.

We started and ended with dubstep, with tracks by Loefah, Skream, Kode9 and – most importantly – the chinawobbling Bushido. Later on, when it was about as dark as a Swedish summer night can get, a one hour mix by Trentemoller was played, and followed by a long set of speech synthesis readings from the quote archives of omniHAL (which was a very odd experience). As the fire was about to die out, the soundsystem played 3 AM Eternal

All in all, a brilliant initiation to the month of August.

Antropologi, topologi, musik, lyrik och heliotropism blandas med diverse episoder i min berättelse från EXIT-festivalen i Novi Sad - den är fett lång och kan läsas här:

http://copyriot.se/2007/07/18/exit-novi-sad-en-lang-festivalberattelse/

Där nämns bl.a. Darkwood Dub, dunkelbunt, Danny Tenaglia och en makalös session med Ed Rush & Optical - men egentligen handlar berättelsen inte så mycket om musiken i sig.

= = =

Summary in English:
OMFG - Exit 2008!!!

Så här festligt var det när D1 med flera körde dubstep på Mosebacke igår. Bäst av allt var att vi styrde upp gratis efterfestsvartklubb i en viss källarlokal några kvarter bort. Fullt av folk hela natten lång & pepp inför Norberg!

Här finns förresten en mix med Dj Gena – hon var en av de dubstep-DJ:s som spelade både på Mosebacke och på efterfesten, och som också kommer att köra på Norberg.