Blog

i know lists are very personal and may change in a daily basis but i decided to create my list of - what i think - the greatest albums of the year... there's no rational order which means that the first album listed isn't necessarily the best album of the year...
here we go then...

- Klaus & Kinski - tu hoguera está ardiendo
(klaus & kinski is, probably, the best thing i discovered this year... the album is flawless)
- Moscow Olympics - cut the world
- Sad Day For Puppets - unknown colors
- The Monolators - don't dance
- The Pains of Being Pure at Heart - lp
- Moto Boy - moto boy
- Headless Heroes - the silence of love
- Hari and Aino - hari and aino
- The Honest Johns - songwriters of the north
- A Big Yes And A Small No - jesus, that looks terrible on you
- Carrie- 1981
- Celestial - crystal heights
- The Electric Pop Group - sunrise ep
- Entre Rios - entre rios
- Gentle Touch - in memory of savannah
- Ida Maria - fortress round my heart
- Joel Alme - a master of ceremonies
- Kite - kite ep
- Melpo Mene - bring the lions out
- Cof Cof - who said party?
- Mates of State - mates of state
- Northern Portrait - the fallen aristocracy ep
- Oppressed By The Line - soft focus
- Parker Lewis - parker lewis
- The School - let it slip ep
- Stars In Coma - you're still frozen in time
- This Is Ivy League - this is ivy league
- This Car Up - smile when you're alone
- Twig - life after ridge
- v.a. - rewind: the 80's cover project by buffetlibre.net
- Speedmarket Avenue - way better now
- The Sound of Arrows - danger!
- Almedal - från och med nu och 20 dagar framåt
- Days - downhill
- Russian Red - i love your glasses
- Slow Runner - mermaids

lör 6 dec – Bibliotekspop lör 6 dec – Johan Hedberg, Judge Circuit and the Champions of the World
Lördagen innebar en överdos på svensk indiepop. På eftermiddagen spelade Sad Day For Puppets, Twig, Peter Morén och Elenette på statsbibliioteket. Det var trevligt. Twig lät som ett övervintrat brittiskt 80-talsband, SDFP sjöng så sött att allt socker smälte, Elenette lät riktigt dåligt och Peter ville jag inte höra. Jag fick med mig hem Twig - Life after ridge (2008) och ett hekto Rooibos Apelsinte. På kvällen visade Johan Hedberg hur svensk indie ska låta. Passade utmärkt till ölen.

Twig

Mi sono sempre chiesto come sia. Cieli grigi come le gettate di cemento sulle strade portuali di piccole tratte metropolitane fredde e deserte? Gente che cerca rifugio per dieci minuti in piccole bibblioteche mentre si avvicina un'imperturbabile oscurità pronta a sotterrarti in una cameretta solo per mesi e mesi con un registratore a 4 tracce, una tastiera casio e una chitarra scassa? Il freddo che arriva e ti passa attraverso facendoti sognare di migrare con stormi migratori , quelli che su quella città non sono passati mai?

Sarà l'imperturbabile forza della gioventù, un'insanabile e sacrosanta voglia di cercare il divertimento laddove c'è da seppellire noia e desolazione, ma quanto proviene dal panorama indie pop svedese solitamente ci regala di contro sole, gioia e calore.

Non sono della stessa idea i Twig. From twee to twig, verrebbe da dire, i gatti sono tutti grigi. Uno dei gruppi su cui Roque di Cloudberry si è detto pronto a scommettere in una recente intervista, i Twig seguono le coordinate della più scura e tristona new-wave anni ottanta, con sonorità che rievocano i Church e il lato più malinconico dei Frankie Goes To Hollywood ("Our Bashful Knees") e, di contro Would-Be-Goods tutto il movimento C8x (Il retro pop nostalgico di "Helen Of Troy", in cui ci manca solo il rumore dei graffi sul vinile per restituirci la gioia fittizia di una estate anni ottanta tutta reimmaginata e parallela).

A seguito della pubblicazione Cloudberriana esce "Life After Ridge", il primo lavoro completo dei Twig, con sonorità orientate ancora di più verso lo shoegaze, molto vicine ai suoni degli Astrolab e la voce di Henrik Lindén che ricorda sempre di piu' Bobby degli Irene. Un album tutto da sfogliare. Dovesse capitarvi di trovarvi smarriti un inverno in una libreria svedese sognando l'estate che fù o potrebbe essere stata

Försenade skivor är frustrerande. Antingen blir det så att låtarna hinner spridas, och sedan när skivan kommer är ingen sugen på att lyssna längre eftersom allt redan hörts förut. Eller så bryr sig ingen överhuvudtaget och bandet får föra en tynande tillvaro. Days var ett exempel där det kunde ha riskerats att bli så. Det tog en sjukligt lång tid innan bandets EP äntligen kunde släppas på amerikanska Shelflife. Twigs skiva var även den något försenad, dock inte i närheten av Days. Ännu idag väntar världen fortfarande på en del skivor.

Suburban Kids With Biblical Names måste ha varit aktuella med en ny skiva hur länge som helst. Minns jag inte fel så måste det ha varit i alla fall förra sommaren som jag först hörde en drös prat om det. En person i min omgivning hade också råmixar av låtarna, så det fanns ju. Dessutom har de spelat nya låtar live, men någon ny skiva verkar aldrig släppas.

Cocoanut Grooves LP Madeleine Street är också spårlöst försvunnen. Egentligen skulle den släppas redan i augusti och det skrevs även om den i Sonic. Fortfarande borta.

Enligt skivbolaget But Is It Art? ska Fosca släppa en sjutummare någon gång under året. Det postades redan 4 juli i år och det stod även att mer info skulle följa. Nu i oktober har i alla fall jag inte sett något. Och appropå sjutummare, vad hände egentligen med den där nya Kissing Mirrors-sjuan som skulle ges ut på Friendly Noise? Lades det där ner?

Visst är det lite sorgligt när man tänker på det här?

http://billigunderhallning.blogg.se