"shit shitty shit shit
shitty shitty shitty shit
shit shit shit shit shit"
Jag började skriva ett långt och insiktsfullt FUCKING blogginlägg, men till det behövde jag lyssna på en låt som bara finns på
internet och tänkte öppna sidan i en ny flik.
Jag håller dock in Fn-knappen istället för ctrl när jag klickar på mitt bokmärke så jag dirigeras till sidan direkt i den flik jag skriver blogginlägget i, vilket resulterar i att allt skrivet går förlorat.
Jag tänker dock fortsätta mitt långa och insiktsfulla inlägg!
det började så här:
"klockan ringer. Jag snoozar. Jag kollar på klockan; den är 10:34; jag kan snooza lite till. Jag går upp, gör iordning frukost, startar TV:n men ser INTE på Åsa-Nisse och Klabbarparn i sina dråpliga vardagsäventyr utan byter efter en stunds övervägande till sexan, där det utomordentligt dåliga "Våra värsta år" visas, jag följer Al Bundys dråpligt komedicerade vardagsäventyr samtidigt som jag inmundigar min frukost. Jag blir packar lite saker, och ehuru tiden knappast är knapp, blir jag stressad."
Jag går på vägen.
Jag går raskt.
Vinden blåser.
Jag kommer till resecentrum i god tid, aningen lättad och hittar snabbt rätt spår, och rätt tåg, som stod på spåret i fråga, jag bestiger tåget, så att säga.
och tar en bra fönsterplats i ett hörn och väntar.
Där sitter jag, 2 rader bakom en lycklig barnfamilj som spelar bluffstopp, de skrattar.
Mamma, pappa, son och dotter, alla skrattar.
Jag vecklar fumligt upp min vikta biljett ur fickan och håller den säkert i handen tills konduktörskan kommer och stämplar den.
"SKA DU LÄNGRE ÄN TILL ÖREBRO?" frågar hon med ett leende.
"ja." svarar jag bestämt, för jag hörde att hon frågat samma sak till de andra.
"GÖTEBORG?"
"ja."
"DÅ FÅR DU VÄNTA TILL 15:10 PÅ BYTET I ÖREBRO"
"ok."
Sen gick hon, jag andas ut, ser ut, tar ut min MP3-spelare ur min byxficka och börjar spela
BLUE BLOOD och gör det bekvämt för mig.
Allting flyger förbi snabbt utanför, mest åkrar i färgnyansen grönt-gult, några telefonstolpar och såna där små elektriska hus i betong, med klotter och varningsskyltar på sig...
Under en tågresa hinner man fundera en del, jag funderade t.ex. över hur utmärkt blogginlägg jag kommer kunna skriva och hur det skulle utformas, fucking fuck.
I Ludvika fäster blicken sig på en ståbänk med den sprayade texten "MAC10" på, vilket åter fick mig att fundera över det, var kommer det ifrån? Vem är det som åker runt och vandaliserar sveriges skönhet Dalarna med dessa vita krumilurer?
Vad betyder "MAC10", är det ett gäng? Endast en hyllning till det grovt underskattade vapnet från Counter-Strike?
Ty jag har sett just "MAC10" på så många andra ställen att d börjar bli läskit!!!! :-----C
Tanken lämnar snabbt mitt huvud och när vi efter en mycket kort saktar in för att stanna i Grängesberg tänker jag "FUCKINGFUCK!!!! FUCKFUCKFUCK Grängesberg är ju bara en FUCKING del av Ludvika ju! :(:(:(:(
VAFACK ska tågen behöva stanna här för?? :(:( jajajajaJAJAJJA!!!! de kanske har nåt fucking fordonsgymnasium och Spendrups men ändå.. vafack.. är väl bara nån mil emellan!! :((("
Denna tanke, om onödiga stationer grundlades här och följde mitt sinne genom hela resan, alla kommande stationer blev noggrannt granskade av mitt skarpa öga. De stationer som inte höll måttet föll under min rakkniv! t.ex. ÖREBRO SÖDRA.
fucking fuck.
Jag gick av i örebro, gick planlöst rakt in i väntesalen, tittade mig hela tiden omkring, ville äta, men jag såg inget alls, fortsatte så igenom väntsalen.
På andra sidan fanns inget förutom en rund grej med stenkant, och massa blommor inuti, jag satte mig på kanten, i brist på annat, och observerade humlorna.
nån var tjock och nån var smal.
nån var kort och nån var lång.
nån var stark och nån var svag, men ingen var precis som jag.. :))))):):):)
sen gick jag bort och satt mig på perongen och väntade i ca. 40 minuter.
Jag lyssnade på
Nationalteatern och hoppades på att de förbipasserande skulle missta mig för en tiggare och skänka en slant, min städade uppsyn kanske kostade mig några kronor...
Skämt åsido..
Jag såg hur folket började flocka sig, som de rovdjur de är, och till sist kom minsann bytet, ETT TÅG.
Jag reste mig slött och sträckte på mig, borstade av min bak och började leta efter vagn 12.
Jag hittade den snabbt, för tågen är så finurliga, vagnarna sitter liksom i ordning, först kanske vagn 11, sen 12 sen 13 ^______^
När jag hittade vagn 12 var det 2 stycken mörkhyade kvinnor med burka, samt ett barn, som glada i hågen hjälptes åt att lyfta in en stor väska på hjul, säkerligen tung att bära, de skrattade.
De lämnade plats åt mig då de såg rakt igenom mitt skal och inpå min ungdomliga otålighet jag inte velat visa.
Jag skyndade snabbt förbi för att inte vara till olag.
Plats 75...
jag såg den direkt, helt perfekt! det var allra närmast utgången/ingången och det var en plats avsedd för främst för handikappade, vilket i innebar; en enskild stol!
det var trevligt, ingen att ta hänsyn till som ska på toa eller om man själv ska besöka'n.. vilket jag dock aldrig behövde, men tryggheten gav mig ett onaturligt lugn.
Jag slockade nästan direkt, till tonerna av
Rave the City 2
Det hände inte så mycket annars, tåget körde över små pipande saker på rälsen (j/k olol).
Ya well, the train stopped at Göteborg C and when I came out
I whistled for a cab and when it came near
The license plate said 'FRESH' and it had dice in the mirror
If anything I can say this cab is rare
But I thought 'Now forget it' - 'Yo homes to Bel Air'
I pulled up to the house about 7 or 8
And I yelled to the cabbie 'Yo homes smell ya later'
I looked at my kingdom
I was finally there
To settle my throne as the Prince of Bel Air.
Nationalteatern